...i blåregnens månad. Fotograferade detta blåregn på en cykeltur för några veckor sedan, men det har nog blommat över nu, eller? Vet ju inte, eftersom det än så länge inte växer något blåregn i vår trädgård. Gullregnen har jag sett blomma för fullt, och då nynnar jag och tänker på delar ur Hjalmar Gullbergs dramatiska kärleksdikt: "Kyssande vind"(ja, den har blivit tonsatt.)
"Han kom som en vind,
vad bryr sig en vind
om förbud?
Han kysste din kind,
han kysste allt blod
till din hud.
Det borde ha stannat därvid,
du var ju en annans ,
blott lånad,
en kväll i syrenernas tid
och gullregnens månad."
Syrenerna är i alla fall snart utblommade...
Denna Clematis Montana Rubens såg jag klättra ut vackert över ett plank. Min Montanaclematis har ännu ej blommat, för den är relativt nyetablerad, men jag hade en gång ett jätteex, som blev några år innan den tjocka nedersta stammen troligtvis fick röta. Jag hoppas på blommor på mitt nya ex, kanske redan till nästa år, men än så länge får man ju njuta av vad som ses i andra trädgårdar.
2 kommentarer:
Blåregnet börjar vissna ner nu, men så otroligt vacker bild på den du visar! Min är fortfarande rätt låg.
Även klematisen är fin där den kan få komma till sin rätta!/Anja
Min montana klättrar över till grannen och blommar som mest på deras sida för där är det soligt på morgonen i ett annars rätt så skuggigt läge. Lite snopet men bladen är så gröna resten av året så jag har inte hjärta att klippa tillbaka den för att få mer blommor på min sida...
Skicka en kommentar