Blooming Friday: Förändringar...

...och färgskiftningar, som vanligt bland löven i oktober.

Positiv förändring i mitt liv är att jag är ute och promenerar minst 5 gånger i veckan, och jag känner redan att jag mår bättre och jag känner förändrad spänst i kroppen.

Jag missade uppstarten på denna säsongens två första BLOMMIGA FREDAGAR, men under säsongsuppehållet har jag publicerat mina blommiga foton på Instagram, som är en relativt ny förändring i mitt liv. Bloggandet har fått  ligga nere några månader, men nu är jag tillbaka igen.

Och mina instagrambilder finns på @annamhanssonamh om någon vill titta på dem, många av dem under #onebouquetperday  #dagensbukett eller...

#enbukettomdagen 

En annan trevlig förändring  i mitt liv är det blivit en del resande i år, till Berlin( fler foton finns i inlägget  HÄR)...

...Prag( trädgård vid Pragborgen, och fler foton från Prag finns HÄR)...

...och Dresden.

 Till Lucia blir det en återresa till Prag och Dresden igen.

Den ser jag verkligen fram emot!

I början på detta året gjorde jag en förändring i arbetslivet och bytte arbetsplats, och jag arbetar numera på ett demensboende med inriktning på kultur, sång, musik och trädgård.

En positiv förändring för mig, det med.

Och på försommaren satte vi frön av solros och ringblomma i vår trädgård, som vi haft sådan glädje av i buketter på bordet.

Faktum är att jag plockade in en av kanske säsongens sista buketter i dag på min enhet.

Härligt att vara tillbaka till ordningen igen med de Blommande Fredagarna hos Hèlena med bloggen "Bland Rosor&Bladlöss"

Fler tolkningar på veckans tema "Förändringar" finns HÄR.

Halloweenhelg och det är vackert att dekorera med pumpor vid entrén och på andra ställen, eller hur?

Trevlig Helg!

Hälsningar

AnnA

Prag - de 100...

...spirornas...

...stad,...

...med...

...Karlsbron, som är...

...så magisk vid solnedgången.

Floden Moldau rinner under broarna...

...och vi tog en båttur på floden, då vi besökte Prag för en månad sedan.
Det kan jag verkligen rekommendera vid ett Pragbesök.

Kruttornet...

...och St Vitus katetralen vid Pragborgen.

 Alla dessa torn, tinnar och spiror vid St Vituskatedralen, ...

...och inuti finns fantastiska glasmålningar och glasmosaik.

Uppifrån utsikten vid Pragborgen...

...finns en makalös vy...

...med alla dessa 100 spiror.

Spännande arkitektur inne i centrum längsmed Moldau - det dansande huset eller Fred och Ginger.

Prag är en jugendstad, med vackra jugendmålningar...

...upp på huskropparna.
Man ska hålla blicken uppåt.

Och så finns det fantastiska astronomiska uret i Gamla staden,...

...som vimlar av mäniskor...

...och bjuder på spännande möten.

Vi besökte även Lennonväggen borta vid ambassaderna.

Dock inte lika imponerande som Eastern Gallery i Berlin, tycker jag.

Många färger, dofter , möte, ja - vi är snart tillbaka igen!

Redan vid jul ska vi gå och titta på julmarknaden i Prag.

Längtar!

Och så var ju tillbaka i bloggandet igen...

Välkomna att besöka min blogg med delar från mitt liv - inte bara trädgård...

Ha en trevlig vecka!

och LEV väl!

hälsningar

AnnA

#metoo...

När jag arrangerade och fotograferade denna bild för några år sedan var inte min tanke att den handlade också om mig.

Jag hade läst en dikt i en tidning, skriven av en yngre tjej, och hade även en anhörig som inte mådde så bra.

Jag använder ofta min kamera som redskap för att uttrycka något. Många gånger blir det glädje och något vackert, men ibland kan det också bli så här.

Två sidor av det glada ansiktet. 

Ja. #metoo.

Jag var 14 år, och stod och bytte om i ett rum, men hade av något skäl inte låst dörren. Jag hade precis tagit av mig tröjan och stod barbröstad då en man i 50-60-årsåldern rusar in för att leta efter något. Hans ögon var fastklistrade vid mig, och en normal människa hade snabbt bett om ursäkt och gått ur rummet, men inte han.
Jag försökte skyla mig och gå in i en garderob i rummet. Till slut gick han ut ur rummet.
Jag visste vem han var och jag brukade smita ifrån honom, för när vi möttes försökte han alltid fånga in mig för att få en kram. Jag tyckte att han var ett riktigt "slemmo", som man sade då.
Efteråt skröt han för mina anhöriga att han hade minsann kommit in när jag bytte om och att jag hade försökt gömma mig i garderoben. Ännu värre var då att mina anhöriga inte tog mig i försvar vid det tillfället.
Jag stod där själv med skammen.
Nej, han gjorde inget handgripligt - det finns värre saker som hänt mig efter denna händelsen, men just det där, att rätt så ung och oerfaren, stå försvarslös, med skammen och äcklet inom sig.
Att vuxna, oftast män, tar sig friheter för att det bara är så, och alltid har varit så.Och vi som blir drabbade, på ett och annat sätt, står kvar som offer nedtyngda av skammen och oftast utan försvar. Vårt beteende, vårt utseende och vårt sätt - ja, vi får skylla oss själva, som man alltid sagt.
Det hoppas jag det blir en förändring på efter detta stora skrik ut i världen - #metoo.
Att flickor, tjejer och kvinnor,men även pojkar och män inte längre skall stå försvarslösa mot dem som antastar dem handgripligen, med blickar och med ord.Skammen skall bäras av dem som orsakar den.

Lev väl och var rädda om varandra!
Hälsningar
AnnA