Jag hade väl inte tänkt, iallafall när jag var yngre, att jag skulle stanna kvar så länge i vården och definitivt inte i hemtjänsten! Jag had andra drömmar och visioner liksom ungdomar idag har.
Men åren gick, och jag har lärt mig mycket där ute, om och av människor, och jag har tyckt att även om arbetet varit tungt och stressigt, har det ändå varit roligt med alla dessa möten.
Hemtjänst och hemsjukvård idag är ju helt annorlunda än när jag började på 80-talet - det är många multisjuka människor att vårda i hemmen under tidspress, och det gäller att vara en stark människa fysiskt och psykiskt, för att orka med!
Dessutom skrivs det mycket negativt i pressen om oss undersköterskor och annan vårdpersonal, och oftast kan vi inte försvara oss pga sekretess och andra omständigheter, men ni skall veta att det finns många vardagshjältar därute, som arbetar under sådana förutsättningar, som icke insatta skulle ens kunna drömma om att det finns.
Nog rutet!
Iallafall, i fjol byggdes ett nytt demensboende här i min hemort, med bra arbetsmiljö, och en chef med ett nytänkande. Jag körde förbi det nya boendet, var på öppethusvisningen, och innan jul sökte jag tjänst där, och fick den.
Så i måndags tog jag farväl av mina goa kunder, och mina goa arbetskamrater avtackade mig med en fin vårkruka och ett väldigt passande blomsterhalsband från
LOTTA design of SWEDEN, och i onsdags började jag min nya anställning.
Så får vi se hur det går för en människa som vant sig vid att fara runt här och där och hit och dit, med att bara vara på en plats. Men det skall bli spännande att vara med om uppstarten på detta nya boende, och det verkar vara en härlig samling av nya kollegor - en del faktiskt nygamla.
Så jag börjar om på nytt, på ett nytt ställe, fast ändå med liknande arbetsuppgifter.
När jag var 20, hade jag andra drömmar och ambitioner, som ni ser...
...och mina konstnärsdrömmar fortsätter jag att bokstavligen odla, eller i allafall att installera...
...och sedan, med hjälp av min kamerat...
...försöka fånga och förmedla en känsla.
Det blir inte bara blommor och det som växer, som jag fångar in i min kameralins, utan även tex miljöer som Bilkyrkogården i Ryd.(Fler foton
HÄR.)
En fascinerande plats, där skrotbilarna allt eftersom tiden går blir en metamorphos med naturen.
Jag som gillade att måla stilleben, dukar gärna upp mina egna och använder kameraten som pensel och palett.
Jo, jag har haft en del utställningar, sålt en del, och printar upp på beställning, för er som vill ha en AnnamA-ART tavla på väggen. Jag printar på olika sorters papper beroende på motov, och ramar in med passepartout och glas och ram efter önskemål.
Men nu var det ju här ett BLOMMANDE FREDAGSTEMA "Om jag fick börja om från början...", och...
..att börja om från början i trädgården och inte gå på alla nitar att plantera ögongodis, i form av rosor;t ex 'Baron Girod de l'Ain, den röda rosen med vita kanter, som kanske överlevde högst en sommar.
Men visst var den vacker, och vilket ögongodis!!!!
'Guinée' - tehybrid och dömd att lyckas med...
...liksom denna godingen: 'Erfurt', en busk- och rabattros med moschatapåbrå.
Men i bland så, händer det otroliga ändå. Den här madammen : 'Mme Pierre Ogèr' anses inte vara så enkel att odla, skör och sjukdomsbenägen, men i vår trädgård har hon bott sedan 90-talet.
Och det där med att börja om...Det blir nog så också denna odlingssäsong att det kommer bli en del ögongodis som lockar mig med spaden till rabattplats, och man får ju ersätta dem som svunnit in i roshimlen, liljehimlen eller andra himlar för misslyckade trädgårdsnördar.
Ibland tänker jag så här...
Om man mot förmodan skulle sälja huset och flytta,vad skulle man skriva som uppgrävningsklausul att ta med sig till en ny trädgård?
Den och den och den och den och den...
Eller börja från scratch, eller kanske bara komma att ha endaste balkong...
Vilket öde!
Fast å andra sidan: jag tycker om att besöka andras trädgårdar, och gläds åt deras skönhet.
Fast just nu har jag och min man denna vilt växande trädgård. Ofullständig i många plan, men ändå, den är kreativ och fylld med konstnärsfantasier, men kanske en mardröm för en perfektionist.
Gå till
HÉLENA för att se fler tolkningar på dennaBlommandefredagstema.
Jag avslutar med att visa lite vad jag kanske fört över genetiskt till äldste sonen, av min kreativa lust att skapa något.
Hans lillasyster fyllde år i början på veckan, och sonen designade och sydde upp en blus...
...och en cardigan till henne som födelsedagspresent.
För honom är ett stycke tyg, en bra maskin och mönsterpapper en fullständig lycka.
Jag är fortfarande imponerad över det kviltade täcket han sydde till mig i kombinerad julklapp och födelsedagspresent i min favoritfärg
BLÅTT.
Så gott att mysa under i soffan.
Och visst får man lov att skryta med sina barn?!!!
Alla tre barnen är särdeles speciella individer i min och min mans tillvaro.
TREVLIG HELG!
hälsningar
AnnA
"non, je regrette,
non, je regrettte rien!"
EDITH PIAF